Hellre handling nu än ånger senare
”Det är bättre att göra något nu och inse att man hade fel än att inte göra någonting och senare upptäcka att det är för sent att göra något.” Det citatet fångar kärnan i klimatdebatten. Klimatförändringarna är vår tids största ödesfråga, och ändå tvekar vi. Vi väntar på fullständig säkerhet, perfekta lösningar och total enighet. Men klimatet väntar inte.
Forskningen visar tydligt att mänskliga utsläpp påverkar jordens klimat. Samtidigt finns det de som menar att hotet överdrivs eller att teknikutveckling i framtiden kommer att lösa problemen åt oss. Men även om dessa tvivel skulle visa sig delvis riktiga, vad är egentligen risken med att agera? Att investera i förnybar energi, energieffektivisering och hållbara transporter leder till renare luft, nya jobb och minskad sårbarhet. Det är vinster oavsett hur klimatkurvorna utvecklas.
Det verkligt farliga är inte att göra för mycket, utan att göra för lite. Om vi avvaktar och det senare visar sig att klimatförändringarna är så allvarliga som forskningen varnar för, då står vi inför oåterkalleliga skador: stigande havsnivåer, extremväder, livsmedelsbrist och ökade konflikter. Då hjälper det inte att säga att vi var osäkra eller att besluten var svåra. Naturen förhandlar inte.
Klimatpolitiken framställs ofta som en uppoffring, men i själva verket är passiviteten den största kostnaden. Varje år av tvekan gör omställningen dyrare och mer smärtsam. Att agera nu är inte ett tecken på hysteri, utan på ansvar. Ansvar gentemot kommande generationer, men också gentemot oss själva.
Vi har tidigare visat att samhällen kan förändras snabbt när viljan finns. Klimatfrågan kräver samma mod. Hellre att vi om trettio år konstaterar att vi tog i för mycket, än att vi ser tillbaka och inser att vi visste – men valde att inte agera. När insatserna är planetens framtid är försiktighet i form av passivitet det mest riskfyllda valet av alla.
Tankar för dagen 